MedlemskapForumPrenumereraButik
The Way of Tea är en svensk köpguide för te. Här finns bl.a. information om de finaste teerna, recensioner av böcker, filmer, tidningar samt en mängd butiker, både svenska och utländska.

Tea Tasting Handbook 品茶图鉴

Denna kinesiska bok om te gavs ut 2008 och är i princip en lista med 214 mer eller mindre kända kinesiska teer. Den är mycket lik Zhongguo Chapu vilket betyder att vart te har en kort beskrivning, en grov kartbild som visar var det produceras och bilder på hur de torra och våta löven ser ut tillsammans med en bild på den färdiga brygden. Dessutom finns det ett par korta kapitel om hur te tillverkas och klassificeras tillsammans med en genomgång av olika teceremonier.

Lite lustigt är att det är förvånansvärt få gemensamma teer i de två böckerna. Bokens styrka är att den visar på den enorma variation som bland Kinas teer och de tydliga bilderna går att använda som referens när man köper och identifierar ovanliga teer. Nackdelen är att beskrivningarna är ganska kortfattade och dessutom inte visas inte några bilder om hur teerna odlas eller produceras.

Mer information om Tea Tasting Handbooks kan man läsa på Arinas ambitiösa projekt, Green Leaves Red Berries. Boken kan vara lite svår att få tag på men den finns att beställa från den utmärkta butiken Sinolitteratur.

Sichuan Gongfu 四川工夫红

Detta te som även kallas Chuan Hong eller Chuan Hung 川红工夫茶 är ett av Kinas mest kända svarta teer. Teet är milt och består nästan bara av bladknoppar, något som är ganska ovanligt bland de svarta teerna. Vanligtvis brukar man göra grönt te av dessa och använda de större bladen till det svarta teet.

Teet odlas främst kring Yibin 宜宾 (1) i sydöstra Sichuan och har gjorts så sedan mitten av 1950-talet då det skapades. Produktionen sker i ett ganska stort område söder om Yangtze och inkluderar Yibin 宜宾, Neijiang 内江, Fuling 涪陵, Jiang lag江律 och Chongqing. Tidigast var dock Yibin följt av Wanxian 万县 och Daxian 达县.

[gmap markers=numbers::0,0 + 28.71058349009761,104.65301513671875 |zoom=9 |center=28.73394733840369,104.7381591796875 |width=775px |height=400px |control=Small |type=Physical]

Teet har främst exporterats, både till USA, Europa och Ryssland och hade en stor fördel gentemot sina konkurrenter i och med att det kunde skördas tidigt på året och kom därför tidigt ut på marknaden. Förutom detta visade det sig att området var lämpligt för att odla svart te och teet blev snabbt mycket populärt. Från början tillverkades teet för hand men med den ökade efterfrågan gick man över till maskinell produktion. Produktionen har dock varierat kraftigt de senaste 30 åren man arbetar för närvarande för att återställa teets forna rykte och kvalitet.

Bai Lin Ju Hong 琳橘红工夫

Detta te förväxlas ofta med Bai Lin Jin Zhen, något som inte är så konstigt eftersom de ser nästan likadana ut och kommer från samma plats, Fuding (1) i norra Fujian. Faktum är att jag tror att producenterna blandar teerna själva. Enligt en av de få butikerna som säljer detta te är detta ett av de mest kända svarta teerna från Fujian och dessutom ett av de äldsta1. Teet säljs ibland som Tangerine Red Congou.

[gmap markers=numbers::0,0 + 27.306075580617236,120.22270202636719 |zoom=10 |center=27.32175486313681,120.26458740234375 |width=750px |height=400px |control=Small |type=Physical]

1. TeaSpring
Det avbildade teet är från TeaSpring skördat 2008 som kostade 4,4 dollar för 25 gram. Betyget gäller detta te.

Lu Shan Yun Wu, Dragon Tea House 2010

Namn: Lu Shan Yun Wu
Kvalitet: Supreme
Butik: Dragon Tea House
Skörd: 2010
Pris: $26.99/ 100g
Eftersom Lu Shan Yun Wu var ett av de bästa teerna jag drack förra året har jag sett fram emot att testa årets skörd. Tyvärr blev jag lite besviken, visserligen är det ett mycket trevligt te men har inte samma friskhet som förra året. Dessutom är det lite mer svårbryggt. Nu kan det vara så att jag blivit bortskämd av alla de trevliga gröna teer jag druckit det senaste året, det är svårt att säga.

Huo Shan Huang Ya 霍山黄芽

Huo Shan Huang Ya är ett gult te som blivit mycket populärt de senaste åren. Det har vunnit flera utmärkelser och fick stor uppmärksamhet under olympiaden i Kina. Teet odlas vid Huo Shan (1) i Anhui på en höjd av minst 600 meter över havet. Bergen där teet odlas är dimmiga och har lämpliga betingelser för te. Merparten av produktionen konsumeras i Kina men det exporteras en del till Tyskland och USA.
 [gmap markers=numbers::0,0 + 31.35903141838321,116.34796142578125 |zoom=8 |center=31.44741029142872,116.69677734375 |width=775px |height=400px |control=Small |type=Physical]

Under Ming- och Qing-dynastierna (1368–1644, 1644–1911) var detta ett populärt tribut-te, men glömdes sedan bort1. Med hjälp av tre 80-åriga teodlare återskapades dock teet 1971 och det blev genast mycket uppskattat. Första året tillverkades 14 kilo, 1973 och 1974 tillverkades det omkring 200 kilo men redan 1985 var produktionen 3700 kg2. Nuförtiden lär produktionen vara hela 4500 ton, värt 150 millioner yuan vilket är ungefär lika mycket i svenska kronor. Ungefär 90% av alla hushåll i trakten arbetar med produktion av te vilket innebär omkring 100000 personer2.

Teet består nästan helt av bladknoppar, vilket ger en mycket mild och lite kryddig smak.

Tillverkning

Du Yun Mao Jian 都匀毛尖

Du Yun Mao Jian brukar finnas med på listor over Kinas mest kända teer men är mycket svårt att få tag på. Inte för att produktionen är speciellt liten utan att mycket lite exporteras utanför Kina eller ens Guizhou där teet produceras. Mest känt är teet för sin relativt nära koppling till Mao Zedong och sitt pris det vann på Panama-Pacific International Exposition 1915.

Det skall ha tillverkats sedan Ming-dynastin (1368-1644) och varit ett tributte till Kejsaren men jag har inte hittat några tillförlitliga källor som verifierar detta. Teet tillverkas i Duyun 都匀 i södra Guizhou och påminner en hel del om Bi Lou Chun. De bästa teet kommer från Shao Jiao, Shao Shang, Huang He, Hei Gou och sluttningarna av Qian Jia Slope mountain vid byn Tuan Shan1.

[gmap markers=green::26.254194435916865,107.51976013183594 |zoom=10 |center=26.251546424213046,107.457275390625 |width=775px |height=400px |control=Small |type=Physical]
An JiDuyun 都匀.

Brevet från Mao Zedong

Panama-Pacific International Exposition

Så fort man kommer i kontakt med något av de bättre kinesiska teerna hävdas det att det vunnit en medalj på Panama-Pacific International Exposition 1915. Under många år har jag inte brytt mig mycket om detta men efter ett mycket intressant blogginlägg på Life in Teacup tänkte jag skriva en kort sammanfattning om denna världsutställning och de teer som vann medaljer.

Panama-Pacific International Exposition hölls i San Francisco under stora delar av 1915 och även om det officiella syftet var att fira panamakanalens öppnande så var ett minst lika viktigt syfte att visa stadens utveckling efter det förödande jordskalvet nio år tidigare. Mest känd är utställningen för sin byggnad Tower of Jewels som bestod av 100 000 glasjuveler vilka glittrade i solljuset och belystes nattetid av 50 strålkastare1.

Utdelandet av medaljer och priser för bästa produkter var en stor del av utställningen och det delades inte ut mindre än 20 344 medaljer. Juryn bestod av nästan 500 personer vilka utnämnde priser vilka delades in i sex grupper beroende på en poängsumma för var produkt. Dessa priser var Grand Prize (Best of Class), Medal of Honor (95-100 poäng), Gold Medal (85-94 poäng), Silver Medal (75-84 poäng), Bronze Medal (60-74 poäng) samt Honorable Mention (utan medalj)2.

De teer som vann guldmedalj var:
1. Keemun (Qi Men) Red (black) Tea
2. Tai Ping Hou Kui

Jun Shan Yin Zhen 君山银针

Detta te är ett av Kinas mest kända teer men det som produceras i minst mängd. I alla fall om man bortser ifrån den stora mängd förfalskat te som prånglas ut under samma namn. Enligt en trovärdig källa tillverkas det bara 500 kg av detta te per år1 medan men annan källa anger 300 kg/år2.

Telöven är gulgröna, raka och täckta med fina hår. Omkring 2,5 till 3 cm långa och 3 till 4 mm breda. Teet klassas som gult vilket innebär att det tillverkas på ett mycket speciellt sätt och det odlas på en enda plats, berget Jun Shan (1) i sjön Dong Ting (2), mycket nära Yueyang 岳阳 (3).

Jun Shan är ett mycket litet bergsområde, omkring 1 km brett som är täckt med dimma en stor del av året. Totalt sträcker sig odlingarna över 72 berg av varierande storlek. Det odlas även te på de norra stränderna av Dong Ting men då klimatet här skiljer sig från det på Jun Shan betraktas inte detta som äkta Jun Shan Yin Zhen1.

[gmap markers=numbers::29.17272781192837,113.32878112792969 + 29.449209669509127,113.01172256469727 + 29.370896116661687,112.94048309326172 + 29.362518365286107,113.1540298461914 |zoom=11 |center=29.433617570990965,113.05686950683594 |width=775px |height=500px |control=Small |type=Physical]

Historia

Mao Jian 茶品毛尖

Mao Jian är benämningen på flera kinesiska teer som har liknande egenskaper, framför allt formen. Som så många andra benämningar har denna förvanskats med åren och teer benämnda Mao Jian kan ha ganska olika former och utseende.

Mao Jian brukar bestå av ganska små, lätt böjda löv med mörkgrön färg och lär ha tillverkats i de norra delarna av Kina under lång tid.

Det mest kända av alla Mao Jian är Xin Yang Mao Jian 信阳毛尖 men det finns även te som enbart kallas Mao Jian, t.ex. detta te från Jinhua (1) i Zhejiang. Jag köpte det från Jing Tea Shop och det enda jag vet om det är att det kommer från en varitet som kallas Ying Shuang.

[gmap markers=numbers::0,0 + 29.099736962593013,119.65621948242188 |zoom=9 |center=29.15455992534758,119.70977783203125 |width=775px |height=400px |control=Small |type=Physical]

Wu Lu

Det här är ett grönt ekologiskt te som jag köpte på Tekultur. Enligt butikens importör är det ett ekologiskt te från Lu Shan i Zhejiang men det är också det som jag fått reda på om det. Faktum är att det inte finns omnämnt i någon litteratur jag har men det finns ett litet företag i Zhejiang, Green Land Natural & Scientific Products Co, Ltd. som tillverkar ett te med samma namn. Enligt svenska Wikipedia som av någon outgrundlig anledning nämner detta te, skall det tillverkas av samma buskar som Long Jing, något som inte är orimligt eftersom Green Land Natural & Scientific Products i huvudsak producerar Long Jing.

Notera att Lu Shan Yun Wu ibland även kallas Wu Lu men det är inte samma te.

Prenumerera på innehåll