En Shi Yu Lu 恩施玉露

En Shi Yu Lu kommer från de östra delarna av Enshi och är något så ovanligt som ett ångat kinessikt te, inte helt olikt de japanska. Detta är visserligen en sanning med modifikation eftersom det även finns en rostad variant2. Bladen är långa och smala och betydligt helare än de japanska motsvarigheterna.

Färgen på det färdiga teet är mycket ljus, nästan färglös men smaken är blommig och ganska speciell. Vanligtvis bryggs detta te med ganska svalt vatten, 60 till 70 grader på samma sätt som många japanska. Teet skall innehålla en stor mängd selen, ett spårämne med en mängd positiva hälsoegenskaper1.

Flera variteter används som material för detta te, bl.a. en som heter E Cha #10, Long Jing #43 och en lokal sort som kallas Xuan En Qun Ti Zhong2.

[gmap markers=green::30.222525759825466,109.5062255859375 |zoom=7 |center=30.41078179084589,110.302734375 |width=775px |height=300px |control=Small |type=Physical]
An JiEnshi 恩施

Det lär ha tillverkats te i Enshi sedan Tang-dynastin (618-907) och En Shi Yu Lu uppfanns någon gång under Kejsare Kangxi’s regeringstid (1661-1722). Vid denna tid använda men ett speciellt varmt bord för att torka, rulla, forma och fixera telöven och ge dem dess karakteristiska form2. Under 1700-talet var En Shi Yu Lu ett tributte till Kejsare Qian Long och han lär ha tyckt mycket om detta te2.

Att behandla teet med ånga är en ganska ny uppfinning, först 1936 kom en man vid namn Yang Run på Hubei Province Min Sheng Tea Company på att göra detta. Sedan 1945 har detta te sålts i Japan och kallades då Kinesiskt Gyokuro. Fortfarande säljs detta te som En Shi Gyokuro. Andra namn är En Shi Jade Dew och En Shi Green Dew1.

Kopplingen till Japan är dock betydligt äldre. Troligtvis lärde sig japanska munkar tillverkningsprocessen någon gång under 16 eller 1700-talet och tog med sig denna hem, något som ligger till grund för det traditionella Temomi Sencha vilket tillverkas på ett varmt bord som kallas Hoiro2.

I början av 1990-talet var tillverkningen av En Shi Yu Lu inte speciellt konsekvent och därför påbörjade Xuan En Wujiatai Tribute Tea Factory ett samarbete med Professor Ni från Hua Zhong Agricultural University för att utveckla ett te som påminde mer om det ursprungliga. Detta resulterade i den ångningsprocess som används idag. Trots detta är rostning den vanligaste tillverkingsmetoden2.

Sedan 2006 har man arbetat med att skydda produkten och flera odlare och producenter i området har tagit fram ett varumärke. Totalt odlar dessa 4000 Ha te. En av de företag som har haft stor inverkan på tillverkningen av detta te de senaste åren är Rishi-tea vilka bland annat arbetat med att återskapa de tidiga ångningsprocesserna.

Efter löven plockats för hand får de vissna ner i tre till fyra timmar. Detta sker inomhus på golvet där man byggt upp små förhöjningar i kakel. Teet består av en bladknopp tillsammans med eller två blad. Beroende vilket typ av te man skall göra, ångat eller rostat, skiljer sig nästa steg. Skall teet ångas läggs det på någon form av löpande band, jag är osäker på hur de ser ut, där de utsätts för ånga och sval luft2. Detta pågår i 40 till 50 sekunder och direkt efter detta kyler man ner löven med fläktar.

Efter detta får löven svalna ytterligare på bambumattor och vattnet avdunsta innan de rullas och torkas delvis. Telöven skakas och värms för att räta ut sig och gnuggas och rullas sedan på varma bord för att behålla sin form och samtidigt torka. Har man stora mängder löv torkas de inte helt på borden utan läggs på en speciell torkmaskin2.

Den rostade varianten får vissna ner lite längre och hamnar sedan i en rostningsmaskin som ser ut som en stor tombola med metallflänsar i. Efter detta får löven svalna och vila lite innan de formas och behandlas på samma sätt som det ångade teet2.

1. TeaSpring
2. Rishi-Tea
Bildkälla och huvudsaklig informationskälla: Hudong
Det avbildade teet är från TeaSpring skördat 2010 som kostade 9 dollar för 25 gram. Teet är från Ba Jiao Dong Minority Village, En Shi City. Betyget gäller detta te.